Blommor vid vägen hjälper – men inte överallt

Blomrika vägkanter kan ge viktig föda till humlor och andra pollinatörer, men kan också innebära hög dödlighet när trafikflödet är stort. Det visar en ny forskningsstudie från Lunds universitet, finansierad av Trafikverket, där forskare har undersökt humlors situation längs vägar med olika trafikintensitet.

Kartlade 60 vägkanter i Skåne – med hjälp av hundar

I studien inventerades 60 vägkanter runtom i Skåne. Forskarna använde specialtränade hundar som lärt sig att sniffa upp humlebon. Därefter jämfördes antalet levande och döda humlor längs vägar med olika trafikflöden.

Resultatet visar ett tydligt mönster: fler döda humlor hittades vid högt trafikflöde än vid lågt. Doktoranden Sofia Blomqvist vid Lunds universitet säger:

– Längs de minst trafikerade vägarna hittade vi knappt några döda humlor alls, men redan vid runt 4 000 fordon per dygn hittade vi fler döda än levande humlor under våra inventeringar.

Få humlebon vid normaltrafikerade vägar

Forskarna uppger också att de i princip inte hittade några humlebon i vägkanter längs normaltrafikerade sträckor. De bon som hittades låg nästan bara i privata vägkanter utan trafik eller med mycket lågt trafikflöde.

Enligt studien är det därför främst lågtrafikerade vägar som bidrar med boplatser för humlor, samtidigt som dödligheten längs dessa sträckor var låg. Forskarna pekar på att en stor del av Sveriges vägnät består av just lågtrafikerade vägar, vilket kan göra att insatser för blomrika vägkanter kan ge större nytta om de fokuseras till sådana sträckor.

Trafikverket: ska underlätta mer träffsäkra åtgärder

Trafikverket har finansierat studien för att öka kunskapen om samspelet mellan vägkanter och natur. Johan Rydlöv, sakkunnig på Trafikverket, lyfter värdet av resultaten:

– Detta ökar vår möjlighet att arbeta med effektiva åtgärder. Nu kan vi bättre förutsäga när en åtgärd blir bra för pollinatörer.

I vägkanter finns ofta blommor som var vanligare förr, som blåklockor, prästkragar och åkervädd. Trafikverket beskriver att deras miljöarbete bland annat handlar om att identifiera artrika vägkanter och anpassa skötseln för att gynna biologisk mångfald, exempelvis genom att minska klippningen så att blommor hinner sätta frö och ge mer föda till pollinerande insekter.

Vägkanter – men inte som ersättning för andra naturmiljöer

I pressmaterialet framhåller forskarna samtidigt att satsningar på vägkanter inte får tränga undan skydd och skötsel av andra viktiga naturmiljöer. Sofia Blomqvist säger:

– Även om anpassad skötsel längs lågtrafikerade vägar kan vara värdefull för att gynna biologisk mångfald bör denna typ av miljö inte ses som en ersättning för traditionella bevarandemiljöer såsom naturbetesmarker och slåtterängar.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Biological Conservation med titeln: High traffic-related mortality and few nests indicate limited value of public road verges for bumblebee populations.